Träsnitt, Bildkonst, Woodcut, Print, Woodblock

1670

Träsnitt (monokromt) med scen från den klassiska litteraturen. Sannolikt från en illustrerad bok. Osignerat, attribuerat till Norikuni. Ca 1670. Utställningstext (Petra Holmberg): Vår och höst firar man gärna med picknick under blommande (körsbärs-) respektive rodnande (lönn-)träd. Lönnlöven uppmärksammas och hur deras färg skiftar över landet, följs noggrant i media, där den benämns ”höstfärgsfronten” (koyo zensen). En region som är särskilt känd för sina höstfärger är Hokuriku på den nordvästra delen av huvudön Honshu, mot Japanska sjön till. I de litterära texterna Man´yōshū (”Samling av tiotusen löv”; utgiven ca år 759) och Kokinshū wakashu (ofta kallad enbart Kokinshū; ”Samling av japansk poesi, gammal och modern”, utgiven år 915-920) och efterföljande poesiutgåvor skrivna i kretsen runt kejsarhovet syns hur årstiden hösten dominerar som tema. Jämfört med temat våren är två av tre dikter inriktade på hösten i publikationer från tidigt 1200-tal. I poesin kan årstidsväxlingen från sommar till höst iakttagas genom en sorts kodspråk, där blåst är det första hösttecknet. Nästa steg i övergången mellan årstiderna i poesin är månljuset, som ges en melankolisk klang. Även om månen givetvis finns synlig året om, förknippas den i och med hovpoesin sedan tidigt 1200-tal med hösten. Det melankoliska eller sorgsna förstärks av de vilda gässens rop, som i poesin kopplas ihop med ensamhet, liksom ljudet från vissa insekter. Ytterligare en stark höstsymbol som också associeras med de sorgsna aspekterna av tillvaron är hjorten. I gammal poesi omskrivs den som med sina rop längtar efter sin ”maka”, när den vandrar bland de röda löven. Skönheten hos de fallna röda löven beskrivs av den berömde poeten Ki no Tsurayuki (872-945) som en ”brokad i natten”, det vill säga de jämförs med ett rikt mönstrat tyg.