Kolarkojan i Tivedskogen, Axel Eriksson med sina jakthundar

1940

Kolarkojan i Tivedskogen. Axel Eriksson med sina jakthundar. Julen (1940) var jag hemma och jag alternerade mellan mina tre replipunkter. De hade det ju lite trassligare i kristiden med ransoneringskort och brister på vissa varor. På landet fanns ju alltid lite möjligheter till kringgående. Fotogen var en bristvara och man hade letat fram karbidlampor från förra gången, de här människorna upplevde ju två världskrig. En del tid använde jag till att hålla de här helvetesmaskinerna i trim. Väl skötta gav de ett ganska bra, kallt sken och väste lite trivsamt. Faschan iordningställde en mila på sin skogsplätt i Tivedskanten och kolade. Han hade ju själv gengasburk på bilen och behov av träkol, Faster Tora låg på knä på köksgolvet och skalade potatis med spisluckan öppen för att få lite ljus. Det fortsatte hon med av bara farten, långt efter krigsslutet."/Ur Sigurd Erikssons självbiografi