skulptur, figur, sculpture

Unknown artist

Târâ Shyâmatârâ, tib. sgrol ma ljang gu, "Den gröna Târâ" Pekingkatalogen: Târâ Cyâmavarnâ Kropp: Mörkgrön hudfärg, två armar, två ben, ett huvud, blått hår uppsatt i hårknut med gyllene hårprydnad, femuddig krona med röda band, örhängen, tredubbla halsband med bröstsmycke, dubbla armband, enkla fotringar, över vänster skuldra ett rött profilerat stolaband knutet under bröstet. Rött stolaband profilerat över skuldrorna fritt fallande från axlarna ned över armarna med änden vilande mot sockelns ovansida. Över mörkröd fotsid klädnad ett mörkblått höftkläde med fladdermöss, kinesiska mynt och molnformationer i guld. Markerade bröst. āsana: Lalitâsana/ardhaparyanka, sittande på dubbel lotustron i grönt med röda kronblad och vit ovansida, med höger fot vilande mot en karnikâpîtha, ett fotstöd i form av en blommande lotusstängel. Mudrâ: Höger hand varada (välsignelse/barmhärtighet), vänster hand vitarka (även tolkad som en form av abhaya), hållande i händerna blomskälkar som vid axlarna avslutas i blomstänglar med framskjutande lotusblommor och blad. Försluten med träplatta, ej fylld. Defekter vid förvärvet: Höger och vänster blå hårslingor saknas. Senare förluster: Gyllene rosett vid midjan, stolabandets högra avslutning. Färgförluster: Ansiktet över höger och vänster ögonbryn, vänster axel, arm, lillfinger, höger axel samt höger arms insida och utsida, höger hands fingrar, ryggen vänster sida, höger knä, sockelns nedre kant. Övrigt: Slagskada på nederkanten av sockelns högersida. Ålder och tillverkningsort: Ca. 1900, Mongoliet eller möjligen ateljé i Peking för mongolisk marknad. Den gröna Târâ vördas som beskyddare från alla slags faror. Sedan 700-talet betraktas hon som en inkarnation av den tibetanske kungen srong btsan sgam po´s nepalesiska hustru Bhrkhutî, dotter till nevarkungen Amshuvarman. Sanskritordet shyâma är mångtydigt med grundbetydelsen ¿mörkfärgad¿, men kan avse både svart, mörkblått och mörkgrönt. Av okänd anledning fick mörkgrönt bli den färg som anspelar på den nepalesiska prinsessans mörka hud-färg. De lotusblommor som Târâ håller anspelar på hennes ständiga beredskapp att hjälpa och skydda - den utslagna lotusblomman symboliserande dagen, och den slutna lotusblomman natten. Beträffande Târâs sittställning tycks det råda olika meningar om hur den skall benämnas. Enligt bl.a. Lavizzari-Raeuber, Bhattacharyya, Rhie och Thurman benämnes sittställningen Lalitâsana, medan Schumann anger ställningen som Ardhaparyankâsana. De Malmann (1986:9) anger Lalitâsana, Ardhaparyankâsana och Lalitâksepa såsom synonyma. Bhattacharyya (1958:432) säger uttryckligen att Ardhaparyanka, även benämnd Mahârâjalîla, innebär att ett knä hålles upprest medan det andra vilar böjt i traditionell form som hos en Buddha. I Lalitâsana däremot hålls det ena benet nedhängande, medan det andra hålles böjt traditionellt som hos en Buddha.