Landskap. Västergötland. Albert Hulterström. Kom från Falkenbergs mekaniska verkstad.

Enligt text som medföljde bilden: "Lysekil, Släggöbass. April 1911."

Enligt text som medföljde bilden: "Lysekil Stångehufud med Kalle på klippa 1898".

Originalet finns i närarkivet. Hanssonska gångbron under byggnation. Maj 1934. Grosshandlare Ludvig Hanson, som en gång bodde och hade sin grossistfirma på St. Hellevigsgatan, gick till eftervärlden genom den bro han under så många år så hett eftertraktade och som vi sedermera känner under namnet Hanssonska bron. När han stod där, grosshandlaren, på den tiden hade han både Vänersborgsbanken, Sparbanken och Göteborgs bank i anslutning till nämnda gata. Inte underligt att han irriterade sig över att behöva gå antingen över trä- eller järnbron för att komma över till sina affärskontakter. Så nära fågelvägen, men så jobbigt med dessa omvägar tänkte förmodligen Ludvig Hansson och beslöt skaffa sig en egen bro. Å, så blev det. Med hjälp av de av honom donerade medlen uppfördes bron 1934. Källa: "Minnen och Bilder II s. 38 Året är till exempel 1917 och i kvarteren söder om Bäveån rör sig en man. Det är grosshandlare Ludvig Hanson. Med ett s. Och antagligen är han redan lite rund där han går Stora Hellvigsgatan fram mot Bäveån. Han promenerar förbi sjömanshuset, som nästan ett sekel senare ska bli museum, svänger om hörnet och höger ut på Södra Hamngatan. Längs åns strand spatserar han i lindarnas skugga på nylagd storgatsten. Över Bäveåns fåra leder ännu bara två broar. Ludvig Hanson är den stolte ägaren till skeppshandeln Hanson & Hasselberg. Sedan 1896 har han sålt mjölk och rep, grönsaker och beslag i sin tjärdoftande handel på Stora Hellevigsgatan 3. Affärerna går lysande, men om 89 år, 2006, kommer ingen längre att minnas hur han såg ut och i det som nu är hans lokaler kommer en blomsteraffär husera. Det vet han naturligtvis inte, men han anar det och en liten önskan om odödlighet växer i takt med hans mage. Små smäckra nöjesbåtar ligger förtöjda vid åns stenlagda kaj och om solen skiner är det en trevlig promenad. Han går den varje dag, på väg till banken med dagens förtjänst. Upp till bron vid torget och sen tillbaks igen, fast på motsatt sida. Banken ligger norr om ån, precis mittemot Stora Hellevigsgatans mynning. Hade han kunnat skulle han ha hoppat rakt över ån och tjänat flera minuter. Är det inte underligt, att han, en av Uddevallas bästa affärsmän, ska behöva gå en sådan omväg till banken varje dag? Och med sin kroppshydda dessutom. Så ska man inte behöva ha det, grosshandlare Ludvig Hanson. -Jag ska bygga mig en bro, tänker den något rultige mannen och börjar planera. Men det blir vinter och vår och vår igen och fortfarande traskar grosshandlaren hundratalet meter varje dag. Kanske lite lättare om sinnet nu när han har ett mål i sikte, men ändå. Magen är tung och vägen lite lång och bron dröjer. Så en har han väntat för länge. "Grosshandlare Ludvig Hanson har nu gått över gränsen till det okända. Överraskande kom dödsbudet. Visserligen hade han på senare tid klagat över oregelbunden hjärtverksamhet, men att hans tid så snart skulle vara ute hade ingen väntat". Det är den 4 januari 1932 och Bohusläningen skriver långt om den bortgångne. I testamentet överlämnar han 20 000 kronor till Uddevalla stad. Det ska byggas en bro. Det är i mars 2006 och fem broar leder över Bäveåns is. Västerbron, Järnbron, Träbron - som är av betong - och den lilla gångbron inne vid Strömberget. Och så Hanssonska bron. Med två s. Han är en felstavning från odödligheten. Källa: "Bohusläningen lördag 1 april 2006 sid. 22".

Landscape. County of Bohus. Exterior of the Strand Hotel.