"Lysekil. Invigning av Hotellet. 1952.05.28"

Clevfors, Alvar

Till vänster i bild står konstnären Endre Nemes (1909-1985) som utfört en 170 kvadratmeter stor takmålning i stucco lustro i hotellets festvåning under åren 1951-1952. Arkitekter för Hotell Lysekil var Sture Frölén (1907-1999) och Nils Sterner (1904-1990), båda främst verksamma i Stockholmsområdet. Festsalens takmålning "Maskerad på Gullmarens botten" skapad och utförd av konstnären Endre Nemes (1909-1985) i tekniken stucco lustro. Till hans hjäp fanns stuckatören med mera Domenico Inganni. Litteratur: Nemes, Endre. "Att lyfta upp tiden och vika den åt sidan", Carlssons Bokförlag 2002. Memoar som utkom nästan 20 år efter skribentens bortgång. Hans hustru Britt-Louise Sundell Nemes och dottern Lena Nemes såg till att en utgivning kom till stånd. Sidorna 271 - 277 handlar om hur takmålningen i Hotell Lysekils festsal kom till under några intensiva månader vintern 1951 och våren 1952. Utdrag ur texten: 1951 fick jag ett oväntat uppdrag av Vara-bolaget att göra en takmålning i Hotell Lysekil. Jag fick ett brev från arkitekt Nils Sterner, som då var chefsarkitekt på Stockholms Fastighetsbyrå och han tyckte att taket i festvåningen skulle utsmyckas med en stor målning. Det var ett kvadratiskt rum på 10 x 10 meter, med högsta höjd 11 meter. Taket var pyramidformat. Jag hade aldrig gjort en stucco lustro, men tyckte att det skulle passa här. Jag gjorde skisser och såg för mig att det skulle vara en enfärgad bottenfärg, en ren, ljus koboltblå och på de ljusa koboltfälten skulle dekorativa figurationer dansa. Kanske påminde en och annan detalj om Mirós arbeten, men med helt annan målsättning. Jag tänkte mera på tidiga svenska och danska kyrkmålningar med groteska inslag och på havet med sitt vimlande liv utanför. Uppdraget var enormt stort. Skisserna föredrogs för arkitekterna Nils Sterner och Sture Frölén i skala 1:20 och mitt förslag accepterades av dem bägge och Vara-bolaget. Jag skulle genast mitt i vintern sätta igång och på våren, någon gång i april skulle arbetet vara färdigt. Det var ett fruktansvärt svårt och stort jobb. Jag gjorde kartongerna i mindre bitar i min ateljé i skolan och måste sedan klistra och lappa ihop bitarna för att komma upp i naturlig skala. Så en dag åkte jag upp till Lysekil, med flera av mina elever till hjälp, för att försöka prova kartongerna i själva rummet, att se avståndet och så vidare, men det var svårt att adaptera kartongerna på det sluttande taket. Jag vidtalade vår stuckatör Domenico Inngani att hjälpa mig med stuckarbetet, men det visade sig, att det inte skulle räcka med honom ensam, utan också en vän till honom, Nino Defendi, vidtalades. En överenskommelse gjordes med Vara-bolaget om honoraret, jag vill minnas att det var . Bilagepärm: Artikel i Bohusläningen troligen 28 maj 2003 "Takmålningen gjorde gästerna yra", Terje W Fredh; sorterat under UMFA54484:2651