Studsarpistol

Unknown artist

Grupp E III b. Åtta räfflor. Loppets rel. l:18 kal. Pipan är betydligt äldre än lås och stock samt torde härstamma från 1700-talets början. Den är brungjord och har översidan en flat, upphöjd rand, viken börjar vid bakänden och så att säga fortsätter svansskrusstjärtens övre plan. Vid bakänden är den omkring 1 cm bred, men 2,3 cm. längre fram slutar randen och pipan blir rund på en längd av 4,7 cm. Sedan börjar kanten åter och har där en bredd av 0,5 cm. Randen slutar framtill 1,3 cm. bakom mynningen och har där en bredd av 0,5 cm. Ett båtformigt, 1,2 cm. långt mässingkorn sitter 5 cm. bakom mynningen. På svansskruvsstjärten sitter ett med låga vingar försett sikte. På undersidan omkring 4,5 cm. bakom mynningen finnes ett häfte och omkring 14,3 cm. bakom mynningen finnes på samma sida en kraftig järnklack, som sticker ut genom ett hål i framstocken och arm som på undersidan har en mindre klack, vars främre och bakre sida går snett framåt. Bägge klackarna äro gjorda i ett stycke. På kammarstycket och omkring kornet har pipan enkel gravyr. Låset är anbringat på stockens undersida och är av Whitelocks konstruktion. Det består av tre delar, slagfjädern, vilken även tjänstgör som hane, avtryckaren, vilken också tjänstgör som stång, och stånfjädern. Låset skyddas av den stora och breda varbygeln. Den kombinerade hanen-slagfjädern består av en 15 cm lång, 1,4 cm bred och 0,15 cm tjock bladfjäder. Framtill är den på en sträcka av 2,1 cm 0,4 cm tjock. Genom detta tjockare parti går en urtagning, i vilken den lilla klack, som sticker ut från den större pipklacken, är inpassad. Fjädern fasthålles genom samma skruv som fasthåller varbygeln. Slaghuvudet bildas av en på fjäderns översida 1,2 cm framför bakänden sittande förstärkning, som har en diameter av 1,4 cm och som tillsammans med fjädern är 0,8 cm hög. Slaghuvudet har en 0,5 cm djup urtagning, vars dimeter är 0,9 cm och vars botten bildar slagytan. Till höger om slaghuvudet utgår från fjädern ett omkring 1,9 cm brett och 2,2 cm långt utsprång, vilket är först böjt nedåt, sedan rakt utåt. Dess yttre kant är avrundad och längst ut är utsprånget på översidan krusat. Detta utsprång tjänstgör som tumgrepp. Den kraftiga avtryckaren är böjd i hästskoform med bukten vänd bakåt. Upptill böjes den tvärt rätt uppåt in denom en urtagning avtryckareblecket. Avtryckaren är fäst vid avtryckarareblecket med en nit, kring vilken avtryckaren är rörlig. På avtryckarebleckets översida bakom avtryckaren är stångfjärdern fäst med en skruv. Stångfjäderns främre ände trycker på ett utsprång baktill på avtryckarens översta del. Stångfjädern är en bit bakom framänden utvidgad och har genom utvidgningen ett hål, genom vilket korsskruven fritt kan passera. Avrtyckarens undre arm böjes längst fram tvärt nedåt. Detta änden ett framåtriktat, skarpt hak. Knallhattstappen inskruvas nedifrån och går genom ett trattformigt, med ett beslag järnplåt skott hål genom stocken in i hålet i pipan. Knallhattstappen har där det gängade partiet slutar en skarp avsats, vilken, då knallhattstappen är inskruvad,vilar mot en avsats på beslaget och sålunda fasthåller detta. Pipan kan därför ej tagas v.g.v. ur stocken förrän knallhattstppen först utskruvats. Låset spännes genom att man trycker ned den kombinerade slagfjädern-hanen till dess att fjäderns bakände uppfrångas av haket på avtryckarens nedersta del. När man vid avfyrningen prassar avtryckaren bakåt, släpper avtryckarehaket slagfjädern, varefter slagfjädern-hanen drives uppåt mot knallhatten. Stocken är av björk och brunbetsad. På stockens högra sida ovanför slagfjäderns tumgrepp finnes ett bågböjt utsprång eller en valk, vilken skyddar tumgreppet. Kolvens nedre ände är utvidgad till en sorts fals. Stocken har ej laddstocksränna.Stocken har hornnäsa och kolvänden har i planets mitt ett ovalt järnbeslag, som fasthålles av en skruv.