Vattenfall i Småland

http://data.europeana.eu/agent/120639 · 1856

Mörka moln drar fram över himlen. Vinden viner genom trädkronorna och forsens vatten vräker fram över stenar och utskjutande klippblock. Det är ett skummande, dånande vatten som drar med sig allt som kommer i dess väg. Inga levande varelser syns till men deras existens antyds – i stigar, fäbodar och genom den lilla byns solbelysta klockstapel i bakgrunden till höger. Men i det här landskapet är människans tillvaro definitivt underordnad naturens starka krafter. Marcus Larson målade bilden i en ateljé i Paris på 1850-talet, långt från småländska skogar. Hans huvudsyfte var att skapa en målning som skulle för¬medla en känsla av det sublima till betraktaren. Han använde sig av fotografier, egna naturstudier och nya industritillverkade kadmium- och kromfärger för att uppnå de effekter han sökte. Larsson var starkt influerad av romantikens idéer om landskapsmåleriets syfte och innehåll som han mött under sin stu¬dietid vid akademin i Düsseldorf. Utmärkande för Düsseldorfskolans måleri var kombinationen av realistiska detaljer och arrangerad helhet. Man lade stor vikt vid att låta måleriet förmedla en känsla med dragning åt det dramatiska. Småländskt vattenfall är med andra ord ett bra exempel på skolans måleri. Larsons målning är sublim i sitt sätt att visa vildmarkens naturkrafter inför vilka människans bräcklighet blir så uppenbar. Småländskt vattenfall visar naturens storslagenhet som både fascinerar och kan verka hotfull, helt enligt romantikens ideal.