Danaë och guldregnet

Adolf Ulrik Wertmüller · 1787

Danaë ligger naken, lätt tillbakalutad på en divan. Ovanför henne faller ett gyllene regn. Det är Jupiter, förklädd till guldregn, som på detta sätt gör Danaë gravid. Amor, förälskelsens gud, riktar strålarna ned mot hennes sköte. Amor har inte någon egentlig funktion eller roll i myten om Danaë och guldregnet. Han finns snarare med för att signalera bildens mytologiska innehåll. Konstnären har förflyttat myten till sin egen tid genom att använda for¬mer och stilelement som var populära i hans samtid. Divanen och dess dekor, Danaës frisyr och kroppsform, de gulaktiga varma färgtonerna som dominerar bilden är alla uttryck för den nyklassicism som var stilbildande i slutet av 1700-talet. Enligt legenden lät Wertmüller målningen turnera. Den ska då ha varit försedd med ett draperi som mot betalning drogs undan för publiken — en slags peepshow med andra ord. Det samtida uttrycket bidrog säkert att kittla fantasin hos betraktarna. Om man tänker bort Amor är det lätt att hitta paralleller till samtida bilder av nakna, sexuellt utmanande kvinnor i Danaës pose. Myten om Danaë återberättas bland annat i Ovidius Metamorfoser. Det är ett vanligt motiv i konsten från renässansen och framåt.