Porträtt

Bergström, I W

Huvudliggaren: "Daguerrotypiporträtt av okänd man, sittande vid ett bord, i brunt skinnetui. Å baksidan tryckt I.W. Bergström, Stockholm m.m., 1800-talets mitt. Av säljaren inköpt å auktion i Drottninghuset. Ink. 21/5 1909 från porslinsreparatör C.J. Wiberg, Stockholm." Dagerrotyp / daguerreotyp. Katalogkort: "Daguerrotyp i etui, porträtt av man i 40-årsåldern, närmast helfigursbild, sittande, fas. Klädd i frack, vit skjorta och svart halsduk. Lutar sin v. arm mot bord med blommig duk. Vä. hand håller en liten bok. Kantlist av mönsterpressat, guldfärgat papper. I etui av trä, klätt med mörkrött skinn, delvis förgyllt. Insidan klädd med vitt siden (?). Metallhakar. På etuiets undersida gulnad etikett med svart tryck: 'Daguerrotyp/af J W Bergström/STOCKHOLM/Bryggaregränd no 11'. Johan Wilhelm Bergström var den ledande daguerrotypisten i Stockholm från mitten av 1840-talet till mitten av 1850-talet. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983). Etuiet trasigt." /A. Arfvidsson, Mars 1994 Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen. Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva. I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt. /www.ne.se 2008-03-12